Så länge du uppfattar dig själv som en person som måste göra något för att bli något annat kommer du sitta fast i att vara ett ”jag”, och aldrig riktigt förstå någonting. Oavsett hur många år du mediterar kommer du aldrig att förstå undervisningen ordentligt; det kommer alltid vara något som inte helt faller på plats. Det klara sättet att se saker – att allting som uppstår också går under – innebär inte att du kastar bort någonting. Vad det innebär är att du betraktar saker på ett sätt du aldrig tidigare brytt dig om att göra. Du söker ett perspektiv på vad som är här just nu, snarare än att titta efter något som inte är här.
Din meditation kommer vara ett riktigt slitsamt strävande – och alltid ett misslyckande – om du kommer in i meditationssalen med tanken: ”Jag måste spendera denna timme med att söka efter Buddhan; jag måste bli en bra meditatör; jag måste göra mig av med alla dessa dumma tankar; jag måste sitta här och praktisera strikt.” Om du istället kommer in i meditationssalen och helt enkelt blir medveten om tillstånden i ditt sinne, då kommer du att se från ett perspektiv av att vara Buddha snarare än att göra någonting för att bli Buddha. Du kommer se begäret att bli, och begäret att bli av med; begäret att genomföra något, eller kanske känslan av att du inte kan genomföra det eller känslan att du är en expert. Du börjar se att vad du än upplever är ett föränderligt tillstånd och utan ett jag. Det är detta vi menar när vi talar om sati, eller sinnesnärvaro.
Buddhan Gotama var en person vars visdom kom genom att observera naturen – medvetandets och kroppens tillstånd. Och vem som helst av oss kan göra detta, det är inte omöjligt. Vad vi behöver göra är bara att betrakta medvetande och kropp. Det är inte så att vi behöver superkrafter eller att detta på något vis är en annorlunda tidsperiod än när Buddhan Gotama levde. Tid är en illusion orsakad av okunskap. Folk från Buddhan Gotamas tid var inte annorlunda än folk av idag – de hade girighet, hat och förvillelse; egon, självillusioner och rädslor, precis som folk av idag. Om du börjar tänka på buddhistiska principer och på olika nivåer av förverkligande, då kommer du bara att hamna i ett tillstånd av tvivel. Du behöver inte jämföra dig själv med någon lista i någon bok – förstå själv, till dess att inga tillstånd i kropp eller sinne kan vilseleda dig.
Folk säger till mig: ”Jag klarar inte allt det där – jag är bara en vanlig människa, en lekperson. Det är för mycket för mig.” Jag svarar: ”Om du tänker på det, då kan du inte genomföra det. Tänk inte på det, bara gör det.” Tankar leder dig bara till tvivel, folk som grubblar över livet kan inte göra någonting. Om något är värt att göra, gör det. När du är deprimerad, lär av depressionen; när du är sjuk, lär av sjukdomen; när du är lycklig, lär av lyckan – dessa är alla tillfällen att utvecklas. Fortsätt att i tysthet lyssna och titta, och gör detta till ditt sätt att leva. Då kommer du börja förstå betingade tillstånd. Det finns inget att vara rädd för. Det finns inget du måste nå. Det finns inget att bli av med.
(Från ett Dhammatal på Cittaviveka buddhistkloster, september 1981)
Översatt med tillstånd av Amaravati Publications
Detta verk distribueras enligt en upphovsrättslicens från Creative Commons:
Erkännande-Icke-Kommersiell-IngaBearbetningar 4.0 Internationell Licens.
För mer detaljer om dina rättigheter och begränsningar under denna licens, se länk i sidfoten.